Laktosintolerans

Bakgrund

Laktos (mjölksocker) är en sockerart som finns i olika mjölkinnehållande produkter samt naturligt i bröstmjölken. Laktosintolerans beror på en brist av enzymet laktas som bryter ned laktos i tarmen till sockerarter som kan tas upp av tarmcellerna. Vid nedsatt aktivitet av laktasenzymet kan inte laktosen brytas ned ordentligt, utan spjälkas i stället av tarmfloran varvid gaser och aktiva syror som irriterar tarmen bildas.

Laktosintolerans skall inte förväxlas med mjölkallergi som är en av de vanligaste orsakerna till födoämnesutlösta tarmsymptom hos spädbarn och småbarn. I den skandinaviska befolkningen är laktosintolerens ovanligt.

Generellt sett delas laktosintolerans in i två grupper;
primär eller sekundär laktosintolerans:

Primär laktosintolerans debuterar tidigast i 5-årsåldern i den skandinaviska befolkningen och tidigast i 3-årsåldern i den afro-asiatiska befolkningen. Primär laktosintolerans är ett normaltillstånd för större delen av jordens vuxna befolkning och leder endast till symptomstyrd laktosreducerad kost. Vid primär laktosintolerans märker oftast patienten själv att han/hon blir sämre timmarna efter mjölkintaget (s.k. egenprovokation).

Sekundär laktosintolerans uppkommer när tarmluddet är skadat och uppträder oftast efter långvariga mag-tarminflammationer. Den läker ofta ut inom några veckor under vilka symptomen kan lindras med laktosreducerad kost. Sekundär laktosintolerans uppträder även vid kronisk tunntarmsskada såsom celiaki/glutenintolerans.

Om barnet fortsätter att reagera på komjölk eller välling under en längre tid efter en mag-tarminfektion är det troligt att det är en mjölkallergi som det handlar om istället.

Symptom

Diarré, magknip och gaser i magen uppstår hos barnet då det ätit/druckit mat innehållande komjölk.

Diagnostik

Utredning av laktosintolerans kan ske på flera olika sätt beroende på ålder och frågeställning.

Enklast är sjukhistorien med ålder, ärftlighet och etniskt ursprung (finns det vuxna familjemedlemmar som inte kan dricka mjölk) samt
egenprovokation (man ger små mängder komjölk
eller modersmjölksersättning i stegvis ökad mängd under iakttagande av symptomen).
Laktosbelastning med bestämning av glukos i blodet sker efter en fasteperiod och efter tillförsel av en standardiserad mängd laktos.
Bestämning av vätgas i utandningsluften sker efter en fasteperiod och efter tillförseln av en standardiserad mängd laktos. Vid en laktosintolerans ses en förhöjd vätgasnivå beroende på att den icke nedbrutna laktosen når tjocktarmen där den spjälkas av tarmfloran och vätgas bildas. I samband med båda testerna sker även en registrering av förekomsten av eventuellt symptom (provokationstest).
Vätgasanalysen är mest tillförlitlig men är svårare att utföra på små barn.
Gentest (ett blodprov)- rekommenderas dock inte till barn under 10 år pga minskad specificitet för de yngre barnen.

Behandling

Barnet ska äta en laktosfri eller laktosreducerad kost beroende på vad barnet tål i laktosmängd. Det är viktigt att inte blanda ihop mjölkallergi med laktosintolerans.

Vid laktosintolerans rör det sig oftast om en dosfråga av mjölkprodukterna eftersom patienten har en viss enzymfunktion kvar. Därför kan syrade produkter såsom hårdost med mera tolereras väl. Dessutom kan laktasenzymer i kapselform ges vid särskilda tillfällen. Kapslarna finns att köpa receptfritt på Apoteket men kan också fås på livsmedelsanvisning via läkare. Ibland kan man dock behöva ställa barnet på en strikt komjölksfri kost för att komma åt tarmsymptomen och då gäller en strikt mjölkproteinfri kost.

Vad är skillnaden mellan mjölkallergi och laktosintolerans?

Texten är medicinskt granskad av överläkare Kent Åke Henricson, barn- och ungdomskliniken, Länssjukhuset Halmstad.